BLogg // Sofie wiberg

När jag blev vegan och fick mitt liv tillbaka

Jag har nog aldrig berättat för någon om hur min relation till mat såg ut innan jag blev vegan. Troligtvis för att den aldrig har varit speciellt bra. Innan jag blev vegan så var mat något jag förknippade med ångest och något som jag ständigt försökte kontrollera på olika och ohälsosamma sätt. Men tack vare mitt livsstils- och kostbyte så ser situationen helt annorlunda ut för mig idag. Det känns därför väldigt viktigt för mig att dela min story för att kunna inspirera och hjälpa andra som kanske befinner sig i samma situation som jag befann mig i för några år sedan.

Så, vi börjar från början. Jag har haft en ohälsosam relation till mat så länge jag kan minnas. När jag gick i grundskolan hatade jag att äta frukost och att äta mat tillsammans med andra människor. Jag åt därför väldigt sällan något på morgonen, hoppade ofta över skollunchen och kunde då ibland gå en hel dag utan att äta någonting alls. På gymnasiet hade jag vissa perioder då jag vägde mig och mätte mina kroppsdelar varje dag för att se om jag hade gått upp eller ner i vikt, eller så räknade jag kalorier med hjälp av en app på telefonen – varenda liten gurkbit och salladsblad räknades med. Det kunde till och med gå så långt att jag anpassade det jag åt efter appens portionsstorlekar och mått för att det skulle bli enklare att lägga in det i appen sedan. Det här gjorde också att jag hellre åt mat hemma istället för att gå ut och äta med mina vänner eller familj eftersom det skulle bli svårt att räkna kalorier om jag åt på restaurang. 

Förutom att jag själv kontrollerade mina matvanor på ett väldigt ohälsosamt sätt, så kontrollerades även jag negativt av magproblem och ett konstant illamående under flera år.  Detta i kombination med min emetofobi som jag hade då, gjorde att jag ofta var hemma från skolan och hade svårt att träffa vänner, resa, åka buss, gå på bio, träna, äta mat mm. Jag och mina föräldrar gjorde allt vi kunde för att hitta orsaken till mitt illamående och mina magproblem. Jag var på vårdcentralen och på sjukhuset flertalet gånger för att göra olika tester, och lades även in akut vid något tillfälle för att det var så illa. Jag gick ändå alltid där ifrån med samma svar från läkarna – “Allt ser bra ut. Du får acceptera att du har en krånglig mage och lära dig leva med det.”

I december 2013 gjorde jag ett intoleranstest på en privat mottagning som visade att jag var känslig mot bland annat ägg och komjölksprotein. Jag uteslöt detta från min kost redan samma dag, bytte ut komjölk till växtmjölk och slutade äta ägg. Mina magproblem blev tack vare detta mycket bättre, men mitt illamående ville trots allt inte ge sig. Det var i alla fall här som början på det som skulle förändra mitt liv startade. Jag minns också hur jag ibland brukade säga att jag var som en vegan eftersom jag varken åt ägg eller mjölk, fast att jag åt kött. För att kött var något jag absolut inte hade några planer på att sluta äta. 

Det var inte förrän två år senare, i november 2015, som den här videon kom upp i mitt flöde på Youtube och jag blev vegan över en natt. Jag hade då gått på en diet (utformad speciellt till mig av en professionell PT) under två månaders tid som huvudsakligen bestod utav fisk, kyckling, sallad och lite kolhydrater. Jag hade lärt mig att kolhydrater i form av bland annat potatis, ris och frukt var dåligt och att det skulle få mig att gå upp i vikt. Den här dieten gjorde inte bara att jag knappt hade någon energi och ofta binge-ade på kvällarna (något som gav mig en fruktansvärd ångest) eftersom att jag inte åt tillräckligt mycket mat. Jag började också känna mig mer och mer äcklad av att äta både kyckling och fisk. Så att chocken jag fick när jag såg videon och fick en insikt i kött- och djurindustrin för första gången i mitt liv, gjorde att jag slutade äta kött redan samma dag.

För att sedan lära mig ännu mer om den veganska livsstilen läste jag böcker och kollade på alla dokumentärer jag kunde hitta som förespråkade en växtbaserad kost, fyllde mina sociala medier med vegaska influencers och gick med i alla vegangrupper på Facebook som jag kunde hitta. Det var också här som mitt illamående, mina magproblem och min dåliga relation till mat försvann helt och hållet.


Idag, snart två år senare, kan jag utan tvekan säga att detta är det bästa beslutet jag har tagit i hela mitt liv. Jag minns inte när jag hade ont i magen eller mådde illa senast, och min syn på mat har förändrats till något positivt istället för något ångestfyllt. Att övergå till en växtbaserad kost befriade mig inte bara från mina hälsoproblem och gav mig mitt liv tillbaka, utan jag har också fått vänner för livet inom vegan-communityt runt om i hela Sverige och världen. Det här är anledningen till varför min passion att sprida den veganska livsstilen är så stor och känns så otroligt viktigt för mig. Det var när jag blev vegan som jag också blev frisk och fick mitt liv tillbaka.

GO VEGAN! ♥︎

Är någon av er veganer? Jag skulle älska att höra era stories! Hur länge har ni varit veganer, och vad var det som fick er att bli det? Puss & kram!

12
Add a comment...

Your email is never published or shared. Required fields are marked *

Instagram @sofiewiberg